Hinner knappt komma innanför dörren innan jag får mig en kall Corona serverad i min hand. Jag slår mig ner utanför, tänder en myscigg och njuter. Mmm… det är helg.
I mitt huvud snurrar en massa tankar... Kan det vara så? Visst fan är det möjligt! Det är nog så? Eller? Ska jag? Kan jag? Nu? Måste jag vänta?
Medan Starsky går ut och brassar kött läser jag och får information. Det är bara och gört!
Efter 5-10 minuter (tror jag?) möts vi i tvättstugan. Ja där var vi. Jag tittar, med tårar som är på väg och välla över, på min darling.
Det blir inge mer sån här, säger jag med skakig & lite smått hysteriskt fnittrig röst, och sträcker fram min halvdruckna Corona...
