På med pyjamas, amma i lugnan ro i ett mörkt sovrum, endast liten nattlampa tänd. När klockan är runt 20 sussar hon som oftast sött och vi flyttar över henne till sin egen säng. Känns nästan för bra för att vara sant. Kommer väl en käftsmäll snart, ha!
Ja ja, hur som... just nu tar jag vara på min egentid. Riktigt skönt och få några timmar för sig själv på kvällen. Tidigare somna hon inte förrän vid 22-23 tiden, vilket gjorde att vi somna samtidigt. Inte mycket tid till annat då. Men nu...
Ikväll har jag äntligen börjat måla på ett hyllplan till vardagsrummet. I helgen kika vi film för första gången sedan hon kom. Å inte bara en, vi såg två filmer. På samma kväll! Det ni!
Njuter, det gör jag... men jag saknar henne hela tiden!
Är det normalt eller är jag helt wacko?
