Upp som en sol... Ner som en pannkaka...

Jag hann inte mer än sätta mig i stolen på jobbet i morse när känslan av JAG VILL INTE VARA HÄR!!! låg över mig... Jag hade med hopp om att efter ledigheten samlat nya krafter och kanske ha en annan syn på det hela, men nä... Stressen kom som ett slag i ansiktet och humöret nere i botten. Saknar mitt jobb som det var för nåt år sen med lagom arbete och framför allt gemenskapen vi hade då... Förändring måste ske på ett eller annat sätt. Känner inte igen mitt negativa jag... Jobbigt...