Känner mig mer & mer som Skalman med sin mat och sovklocka. Måste äta regelbundet. Annars mår jag illa. Å äter jag för mycket då kräks jag. Jäkla balansgång. Vila gör jag till och från hela dagarna. Ändå sover jag mig natten igenom utan problem. Vaknar dock till "kuckelikuuuu klockan är 7" av mig själv, typ varje morgon. Och det med en hel del tisse besök i bagaget. Hur mycket kan man kissa egentligen?
Annars mår jag bra. Visst har jag lite släng av hormoner som spökar när jag bara vill gråta. Här om dagen stod jag framför spegeln och undrar vad fan det är för missfoster jag ser framför mig, med tårar likt lilleskutt sprutandes. Buuuäää!
Det är klart det hör till (men just då var det sketajobbigt) att se hur min kropp förändras. Känner mig mest fluffig. Men visst börjar det synas, mer eller mindre, olika tid på dygnet. Och det är bra. Jag vill att det ska synas! På magen alltså.
För är det nånstans man annars kan se att min kropp förändrats på så är det brösten. Jisses vilka rattar jag fått! Wawawiiiwa, kan tänkas. Men alltså... Mina älskade (är det nånting jag alltid varit nöjd med hos mig själv så är det mina bröst) persikor är... är... Who are you two???
Jag kan knappt tro att det här är sant. Vågar inte tro att det är sant. Jag är så otroligt glad samtidigt som jag är lite rädd vad som kan och ska hända. Det är läskigt det här, måste jag erkänna. Overkligt... Jag & Starsky ska bli tre.
