Lyrisk var bara förnamnet tills jag plötsligt fick ont i nacken och otroliga spänningar i skalleknoppen (som vanligt...).
Med det snubbla jag på bryggan och trilla i plurret och skönk fort till havets botten. Där har jag sen irrat runt och inte haft några krafter och kunna ta mig upp. Luften gick ur mig.
Jag tappa bort mig helt...
Men... efter regn kommer solsken. Belive it or not.
Det känns betydligt mycket bättre nu och jag har kommit lite till insikt (tror jag?) i varför det blir på detta vis. Och det är verkligen något jag måste tänka på framöver och jobba ordentligt med. För det är fan inge kul och vara depp! Ändring på det.
Puss från mäj till däj!
