2010-06-16

JAG STÅR VID ETT VÄGSKÄL

Det hände nåt väldigt konstigt i helgen...
Jag och Starsky fick plötsligt för oss att åka och titta på ett hus. Japp, ni hörde rätt! Ett parhus i Bålsta. Det ni! Jag vet inte vad vi fick för knäpp?

Å det är här jag nu sitter med en galen beslutsångest!


Huset var så fint! Det är ett sutteränghus. 4 rum och kök. Två helrenoverade badrum. Tvättstuga! Uteplats fram och bak. Lagom liten tomt. Ligger typ 100 meter från vattnet!
Då det är två våningar har huset en trappa! Jag har sedan barnsben bott i lägenhet och har sedan dess alltid drömt och bo i ett hus med trappa, ha ha... I know, lite weard, men så är det.
Det är alltså drömhus och drömläge! Låter det inte helt fantastiskt det här?!

Sen kommer då problemen som får en och tveka. Är vi redo? Vill vi lämna "ungdoms" livet i stan och ta ett steg längre in i nästa fas av livet? In i vuxen livet som skrämmer skiten ur mig ibland. Orkar jag sitta på det där sketna tåget fram och tillbaka till jobbet igen? Kommer vi sakna stan eller är vi färdiga här nu och ta det stora klivet? Klivet som vi egentligen planerat och ta om nåt år?

Ja herre jisses så tankarna snurrar. Å inte fan blir man klokare ju mer man tänker, suck... Budgivningen har inte satt igång ännu. Vi har lämnat intresse, men kommer vi våga ge ett bud? Ett bud som kanske kommer skicka oss till ett helt annat liv.

Det är ett helvete och bli vuxen! Å det är ett jävla helvete och heta Anna och vara den mest veliga person i världen. Jag kan ju för fan inte ens välja mellan två snygga armband. Då skiter jag hellre i och köpa för att slippa ta beslutet om vilket jag tycker mest om. Eller så tar jag båda. Å det går ju inte nu liksom...

Ja, ni hajjar att jag är jävligt virrig i pallet just nu... Hjälp!