Jag älskar min mage. Det är det bästa som hänt mig. Jag är så otroligt glad och jag njuter av varje sekund. Men... (ja, det kom ett men, men ta det på rätt sätt) ibland kan jag bara känna mig så förbannat jävla tråkig! Jag har alltid varit den som är på, gillar att ha kul, träffa människor och vara där det händer.
Jag är inte den personen längre...
Viljan finns från början, men jag inser ganska snabbt att jag varken har lust eller ork. Jag är off. Vill mest bara vara hemma.
Home is where my heart is right now, och jag gillart, men det är också frustrerande... Jag har aldrig varit den som tackat nej till saker. Nu känns det som jag gör det hela tiden och det är inte jag! Känner mig så osocial.
Det är klart att jag förstår att det är såhär nu under graviditeten. Jag måste lyssna på min kropp och vila. Och framför allt låta mig göra det utan att känna mig som (och tro att alla tycker man är) en tråkmåns. Men det är svårt. Blir lite vilsen på nåt vis. Som om jag tappat mig själv...
Med det sagt, god natt och sov så sött...
