Skulle har börjat jobba i måndags, men det blev inte så. Kände mig inte hundra. Våga inte börja jobba och sen kanske bli sämre igen. Idag var jag på återbesök i Uppsala. Blev sjukskriven även denna vecka och ska börja jobba deltid nästa vecka och se hur det går. Vill att det ska bli bra nu. Less på att gå hemma...
Mår över lag bra, men vid minsta lilla överansträngning blir jag helt slut och får rikligt med sammandragningar, vilket gör att jag får det svårt att sitta, stå & gå. Känns som magen ska explodera. Det kan göra väldigt ont, men är ingenting som är att oroa sig för. Det är vila liggläge och ta det lugnt som gäller då. En infektion tar hårt på kroppen och det tar tid att återhämta sig, sa läkaren, speciellt när det finns en liten plupp i magen som suger åt sig mycket av ens energi.
Är klar med min dunderkur på antibiotika och väntar nu på provsvar om infektionen är helt borta. Hoppas. Hur som, så kommer jag fram till födselns få äta någon mildare variant för att det inte ska komma tillbaka.
Sen måste jag bara spy lite galla på uttrycket "Att vara gravid är ingen sjukdom". Nej, det är väl klart att det inte är. Snarare värt om! Att få höra det snacket när jag legat på sjukhus och personligen (bebisen mår hur bra som helst! Thank gaaad!) mått piss av en njurbäckeninfektion är fan inte ok.
Vad tycker ni om det uttrycket?
