"Knivhuggen" runt svanskotan lever jag med varje dag nu och det börjar även kännas ordentligt mellan benen. Inte så konstigt kanske med tanke på att liten växer, trycka på neråt och planerar på att komma ut snart. Men fasiken, det känns! Med litens tyngd kommer också allmän smärta i rygg och dessutom har jag fortfarande kraftiga sammandragningar till och från.
Sa jag att jag har ont? Usch, vill inte va någon lipsill, men det är jobbigt just nu.
På senare dar har jag även börjat känna en inre stress. Jag får hjärtklappning ibland. Det påverkar magen direkt och den snorpar ihop sig. Känns som den ska explodera. Jag tror det här med förlossning börjar bli verklighet nu. Har varit väldigt (nästan för) lugn inför vad som komma skall. Men nu efter föräldragrupper och besök på förlossningen har det liksom tjatats & bankats in i huvet på mig. Jag är nog lite rädd. Vad är mina smärtor nu mot en förlossning liksom? En fjärt i rymden, gissar jag!
Har varit hemma i några dagar nu. Har varit mestadels sängliggandes, men idag tog jag mig en kort (vad jag klara av) promenad. Det kom minsann pyttelite snö i natt. Mys. De friska nollgraderna var precis vad jag behövde för mitt lite smått stressiga inre. I morgon bitti ska jag till barnmorskan. Får se vad hon säger om allt?
