Att bo i ett hus, ca 20 minuters promenad från centrum. Med ett kylskåp som gapar tomt. Och utan körkort! Det är ett dilemma. En känsla av strandsatt, skulle jag vilja säga.
Tur det finns änglar. En ängel närmare bestämt. Och det är Bempis. Min bästa vän.
Det var ord och inga visor att hon skulle köra mig till Willys idag efter jobbet. Hur fin är hon inte?!
Efter det for vi hem till mig. Laga till lite kyckling med god sallad, slappa soffan, kika Top Model, drack jordgubbste och snacka skit. En alldeles, alldeles underbar måndag i sin enkelhet.
Tack vännen min... PÖZZ!