I morgon är det farfars begravning. Känns tungt. Jag har glömt, eller rättare sagt, förträngt att det är i helgen. Har inte riktigt vela förstå att han faktiskt är borta. Vill inte förstå...
Har inte träffat farmor och farfar på länge så det känns nästan som vanligt. Han kommer ju sitta där, exakt på samma plats, vid köksbordet i rutig skjorta, grå mjukis brallor och tittar ut genom fönstret.
Men nu är det inte så. Han sitter inte vid köksbordet längre...
Helgen innan han gick bort skulle jag och Starsky åkt upp och hälsa på, men det blev inte så... Vi orkade inte... Det får jag leva med nu... Känns inge bra...
Men som en klok vän skrev i sin blogg:
LYCKA ÄR ATT GLÄDJAS UTAV DET MAN HAR OCH INTE SÖRJA DET MAN SAKNAR...
Men en sak i taget...
I morgon blir det ett sista farväl av min söta farfar, sen ska jag ta vara på tiden med världens bästa farmor. För det är precis vad jag har!
