Förra våren blev jag tvungen att lämna bort min två små bäbisar, mina tissar, Zumo och Cocoz. Jag blev allergisk och det hjälpte inte med allergitabletter heller. Mitt hjärta gick i bitar och det var sorg.
Som tur var hitta jag en familj i Hällerfors som tog emot mina skruttar med öppen famn. Usch jag minns så väl den kvällen jag skulle lämna bort dem. Jag grät, grät och grät... Samtidigt var jag glad och tacksam. Familjen bodde på landet och mina tissare skulle få springa fritt istället för att vara instängda i en lägenhet i storstan.
Igår var mamsen och plastic daddy på middag hos oss. Jättemysig kväll då vi inte setts på ett tag, men mamsen kom med en dålig nyhet.
Som tur var hitta jag en familj i Hällerfors som tog emot mina skruttar med öppen famn. Usch jag minns så väl den kvällen jag skulle lämna bort dem. Jag grät, grät och grät... Samtidigt var jag glad och tacksam. Familjen bodde på landet och mina tissare skulle få springa fritt istället för att vara instängda i en lägenhet i storstan.
Igår var mamsen och plastic daddy på middag hos oss. Jättemysig kväll då vi inte setts på ett tag, men mamsen kom med en dålig nyhet.
Zumo, min monster mongis katt, lever inte längre... Min Zumo... Det fanns bara en som han...
R.I.P
