Jag är tillbaka på jobbet och har nu jobbat i 3 dagar. Är hur trött som helst och redan super less. Det bådar ju gott med tanke på att man nu ska sitta här fram till jul, typ! Herre jävlar så trist!
Känner att jag kommit i ett skede i livet när jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv? Vad är meningen med livet egentligen?
Jag trivs på mitt jobb även om det är väldigt mycket samma sak hela tiden. Framför allt så trivs jag med mina arbetskamrater! Jag har alltid prioriterat arbetskamrater framför karriär och pengar. Samtidigt så vet jag att kan bättre! Frågan är bara vad jag vill pyssla med??? Känner mig som en vilsen 20-åring som inte kommit fram till vad man vill i livet! Men hallå, jag är 30+ och vet fortfarande inte???
I söndags såg jag till min fasa att mina p-piller var slut (jag och framförhållning)! Som tur var var det drop-in mellan 14.30-16.30 på måndagen på Eken vid Maria torget. Mailade då ut till mina kollegor och frågade om det var ok om jag gick lite tidigare för att hinna och fixa nya.
Fick då ett mail från min kollega:
"Helt ok för mig, men o andra sidan så skulle jag tycka att det vore mysigt om du också fick glädjen av att bli mamma!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så det är ok att du missar pillrena för min del"
Är det kanske så att jag ska bli mamma snart? Nä... Eller? Order MAMMA skrämmer mig! Jag kan inte bli mamma för jag kan inte ens ta hand om mig själv!
Jag börjar iof bli lite sugen... (kanske påverkad av alla runt omkring mig som blivit så vuxna med barn och villa)
Jag är inte riktigt där, om ett par år kanske? Vill nog ha lite frihet innan man slår sig till ro med knodd och grejjer...
Fast vi säger såhär då, om jag nu skulle vara sugen på att bli mamma, då kan jag ju inte byta jobb...
Äh jag vet inte vad jag vill just nu? Kanske bara är rädd för vad det ska bli av mig? En stunden vill jag byta jobb, men är skraj, för jag tror inte på mig själv!
I nästa sekund ser jag mig själv som en snygg mamma, springandes runt med en vagn, på söder...
Känner även att utkvällar inte tilltalar mig längre. Sitter hellre hemma med sköna kompisar och bubblar skit till sent på småtimmarna. Eller mysa med Starsky i soffan och dela på en flaska vin.
Fan, har jag blivit aptråkig eller vad fan är det frågan om???
Börjar jag bli lastgammal(!) eller kan det vara så att min 30-årskris kommit lite sent?
