Ni som känner mig vet att jag är väldigt förtjust i bröst. Ingen går obemärkt förbi mig med sina guppande skönheter.
Jag har tidigare berättat att jag i 30-årspresent fick ett stort klämvänligt bröst i mjukt gummi av mina kollegor. Jag blev så lycklig. Bästa presenten!
Det här bröstet är sen en tid tillbaka spårlöst försvunnet! Hur kan man tappa bort en patte stor som en honungsmelon? Det kan väl inte vara så att någon snott min patte? Vad hemskt i så fall. Min patte...
Jag har sedan upptäckten av min förlorade patte inte riktigt varit mig själv. Har känt tomhet, stor saknad, sorg och haft en klump i bröstet. Kommer vi aldrig ses igen? Jag och min patte...
Men så en vacker dag, närmare bestämt 1 maj, gick min sorg i blick till solsken i blick. Min bästa vän Bempis stod framför mig med en present.
När jag med händerna känner formen av presenten känner jag ett lyckorus. Kan det vara? Nä... Eller? Den är av mycket mindre size, men mjukheten.... Jo... Kan det vara? Det måste vara... Det är en... Patte!
Jag fick mig en ny Patte!
I LÖÖÖVE YOU BEMPIS!