Vilken kväll jag gick igenom i lördags! Inge roligt vill jag lova...
Kvällen i sig var super trevlig! Men själv hade jag mina egna problem att tampas med så jag kommer knappt ihåg det... Vilket helvete! Ett tag kändes som jag skulle rymma från min egen kropp!
Jag hade inte rökt en cigg på en hel vecka. Super stolt över mig själv och var faktiskt förvånad över att det gick så pass bra! Nästan lite för enkelt... Och så var det...
Kom till svär päronen på lördags eftermiddag efter att ha jobbat. Var jätte trött och gick och la mig en stund för att vila. Men jag kunde bara inte somna! Det ända som snurra i mitt huvud var cigg, cigg, cigg! Jag kommer inte att få ta en cigg till en öl ikväll, hur ska det gå? Hela veckan har det varit fullt upp på jobbet. Jag har inte hunnit tänka på en cigg ens! Nu hade jag helt plötsligt all tid i världen att ligga och tänka på just en cigg.
All gäster kom och till en början gick det bra! Men efter ett tag börja det krypa i mig som om jag hade myror på hela kroppen. Jag ville fly min egen kropp och klättra längst väggarna!
Den här dealen med Starskys far var en rolig grej från början och det var verkligen det som gjorde att jag la av. Det var en sporre att visa att jag kan! Men helt plötsligt när jag satt där kände jag en sån press på mig! Jag kände att det nästan inte var för min egen skull jag gjorde det här utan för någon annan! Den tanken fick mig bara ännu mer röksugen!
Jag vill inte känna att om jag tog en cigg så skulle alla titta på mig som om jag vore en förlorare! Jag gör det här för min egen skull! Jag har slutat röka! Jag tänker inte börja igen! MEN vill jag ta en cigg någon gång ibland, så gör jag det!
Ciggen har varit mig till hands många gånger... Nu var den inte där och jag kände panik!
En cigg har varit min räddning många gånger när jag känner mig lite obekväm eller lite rastlös vid olika tillfällen och situationer. Jag har alltid ursäktat mig då, gått iväg och tagit en cigg i min ensamhet och rensat tankarna och samlat krafter för att sen gå tillbaka. Det kunde jag inte göra nu! Jag satt där, jag satt där och jag satt där! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Ska jag vara ärlige så fick jag hjärtklappning och kände hur gråten närma sig... Jag fick PANIK!!!
Det slutade med att jag tog en cigg... Onödigt kan säkert många tycka, men det skiter jag i fullständigt! Jag behövde den där ciggen! Dagen efter hade jag inte ett sug på en cigg till och jag har inte tagit en sedan dess... Som jag ser det ingick den där ciggen i mitt sätt att sluta röka...
