Ni vet ibland så bara spritter det i benen. Jag kunde liksom inte sitta still! Jag sjöng... Jag sjöng "Vill du se en stjärna, se på mig!" högt och ljudligt, nästan lite Pavarotti över det hela. Vackert... Inte direkt!
Jag dansa... Jag dansa, skutta runt och trodde jag var någon jävla prima ballerina.
Ett tag stod jag och Starsky mitt emot varandra, på fullaste allvar, redo att köra Sumo brottning. Dock lite knepigt med tanke på att Starsky är mer än ett huvud längre än mig. Jag kunde i princip ta mig under hans ben, borsett från att jag fastna med axlarna.
Starsky tog då greppet... Likt en svamplockare som hänger sin korg på armen stack Starsky in höger armen mellan mina benen och lyfte. Såklart med hjälp av vänster arm (Det är ju inte så att jag väger som en liten korg precis) och skicka sen ner mig i soffan.
Ibland är det sjukt härligt och flippa ur och bete sig som ett barn... Skratta så tårarna sprutar och magen krampar sig... Bara vara så löjligt fjantig! Just love it!
Nu ska jag kila hem till lilla Anna på Lilla Essingen. Snacka koja och käka Thai...
