2008-10-20

Tillbaka till verkligheten

Den här Tysklandresan sög musten ur mig! Har varit helt däckad i två dagar nu... Fast det är kanske inte så konstigt. Den här resan var något helt nytt för mig. Det var nya intryck och upplevelser och hjärnan gick på högvarv i 3 dagar. Och min nervositet innan resans gång ska vi inte prata om!

Jag landa i Tyskland vid 15-tiden och åkte direkt till Hotellet i Berlin. Hotellet var super fint och låg verkligen centralt. Bara ett stenkast från något som jag tror var likt vårt Sergelstorg och drottninggatan. Galet mycket folk och välkända butiker längst med och i varje gatu hörn. Tanken var att jag skulle kila ut en sväng på stan, men jag var så uppe i varv och tok nervös inför middagen på kvällen. Tog det lite soft istället för att lugna ner nerverna.
Klockan närmade sig 19 och jag tog hissen ner till Lobbyn. Gaaaad, jag höll verkligen på att skita på mig!!! Ville inte åka ner!!! Jag hade så gärna bara velat tryck upp hissen igen och gömma mig i sängen på hotellrummet. Men det var bara att ta tjuren i hornen!
Men det gick bra till sist även om det tog ett tag innan jag sa Hej till någon. De flesta var ju två från varje land, men inte jag inte! Där stod jag all by myself och kände ingen! När det väl kom fram lite folk och presenterade sig och jag sa vem jag var så var det som att de redan fattat det "Aaah, your Anna from Sweden!" med världens största leende. Kan ju kanske bero på mitt (fake)blonda hår och blå ögon. Typisk svensk, ja!
Jag hitta till slut mina skandinaviska vänner. Det var en lättnad att hitta några jag kunde ty mig till även om danska inte är så lätt att förstå precis. Såklart fick jag de norska kollegorna mittemot och danska brevid till middagen, men det var bara att skratt, le och låtsas att man förstod.
Kommer tillbaka till hotellet strax efter midnatt med ett par öl innanför västen och upptäcker att mitt kort är borta till hotellrummet. NEJ! Jag ville inte säga det till någon för jag skämdes så! Åkte därför med upp och sa Hej då innan jag smet ner till receptionen och förklara skamset "Sorry, but I have a little problem..." Jag trodde jag skulle behöva betala multum, men det var inga problem, som tur var!

Klockan ringde "tupptid" och det var frukost time innan vi sen satte oss i en buss som tog oss till Tyskland huvudkontor.
Vilket huvudkontor! Det var en totalt nyrenoverad, gigantisk 50-tals kåk med pool och bastu! Flott ska det tydligen va! (OK, jag är avis!)
Vi kommer ner i lokalen där vi hela dagen ska tillbringa för möte och får se att det är bords placering! Oh nooo... Får se mitt namn allra, allra längst fram (såklart!) mitt emot de som ska hålla i tillställningen. Som tur var, ser jag att jag har finnen brevid mig!
Dagen gick fort och det var väldigt intressant! Hade gärna varit med lite mer i samtalen och diskuterat, men där fega jag ur. Men fick i slutet av mötet självaste VD:n på Tyskland huvudkontor ståendes framför mig. Jag blev totalt utfrågad om allt mellan himmel och jord hur vi jobbar i Sverige osv. Jag kände bara "Vad fan gubbe, lägg av då!" Men jag tror det gick bra och jag gillar verkligen Tyska VD:n. Lite sliskig, men cool ändå!
Vi var klara mycket tidigare än planerat och fick därför en stund på hotellrummet. Det var skönt att åter igen att landa lite innan det var dax för en show och middag.
Vilken show sen då! Det var jätte häftigt! Det var dans, akrobatik och de hängde i rep och tyger av olika slag till hög dånande musik i högtalarna. Riktigt tufft! Showen var slut vid 23-tiden och då var det dinner time! Tror maten stod på bordet strax innan midnatt! Galet!
Det blev några öl (lite för många för danskan. Herregud så hon gasta och rände runt ett tag) på restaurangen innan vi åkte till Hotellets bar (där danskan forsatte vara lite pinsam) och snacka skit hela natten. Stupa i säng vid 04-tiden... Helt slut! Sket i frukosten morgonen efter och tog en sovmorgon innan jag checka ut och begav mig till Tysklands flygplats.

Det var en spännande resa och jag kände faktiskt att jag gärna hade stannat någon dag till. Nu hade man ju lärt känna alla och nervositeten var som bortblåst när det gällde att prata engelska. Det bestämdes på mötet att de ska försöka ha ett möte vart annat år. Hoppas! Jag åker gärna igen då!